En tillbakablick baserat på den historiska berättelse av Gunnar Balgård, 1992, som återfinns i sin helhet under fliken Dokument. En skrift upprättad när föreningen fyllde 75 år.
Den 27 september 1917 ägde den första träffen rum för det som skulle bli Umeå koloniträdgårdsförening. Ett kulturarv som lever kvar och frodas än idag, om än på en annan plats än där det i begynnelsen skapades.
Klippen tagna ur dokumentet av Gunnar Balgård
Från och med den första träffen fanns både aktiva och passiva medlemmar i föreningen. De betalade en årsavgift på 1 krona. Medlemmarna skjutsades fram och tillbaka till olika områden fram till ca. 1920 då koloniområdet byggdes upp på Fridhem med sina då 48 medlemmar. Däribland 6 järnvägare, 2 postanställda, 4 typografer, 3 vaktkonstaplar, 5 arbetare, 3 målare, 1 snickare, 1 vaktmästare, 2 lagerbiträden, 2 pastorer, 1 rektor och 3 redaktörer. Arrendet bestämdes av staden till 2 öre kvm. Föreningen tog i sin tur ut 3 öre kvm av medlemmen. På den tiden sattes även betyg på hur koloniägarna skötte sina lotter:
1932 vidgades området till sin fulla storlek och lotterna uppsteg till 67 stycken som så förblev fram till den dag då området flyttades år 1969. Dock fanns tanken om en förändring redan år 1947.
Gunnar Balgård beskriver 60-talet som en tid av väntan och vanmakt. År 1968 kom beskedet om att det dåvarande koloniområdet skulle upphöra redan två år senare.
...
13 stugor flyttas med till det som idag är Umeå koloniträdgårdsförenings område, Vadforsen. Än idag finns stugor kvar från denna tid.
... Och som tur var lämnades premieringarna bakom oss och endast nyttoaspekten av odlingen förblev. :)
__________________________________________
När Umeå koloniträdgårdsförening år 2007 fyller 90 år tar Annalisa Sörlin över stafettpinnen av Gunnar Balgård och sammafattar de år som gått. Texten finns i sin helhet nedan samt under fliken Dokument.
"1992 firades 75 årsdagen. Till den dagen skrev Gunnar Balgård en historik över koloniträdgårdens historia. Nu blir vi 90 år under 2007. En rätt så hög ålder sett utifrån den mänskliga ålder men en liten, liten bit i världshistorien. 90 år, då borde kolonin släpa sig fram med ålderns rätt, men icke! Umeå koloni är en pigg åldring som blommar som aldrig förr. Under de senaste 15 åren har det skett rätt så stora byten av ägare på våra 63 lotter. Av de vid 1992 års medlemslistor befintliga kolonister finns det endast 15 fortfarande kvar. Dock har flera lotter som bytt ägare bytt flera gånger, några efter ett par år. Kanske på grund av flyttning, sjukdom etc.
Vad har hänt under de här 15 åren? Vi kan se på ordförandesidan först. Balgård konstaterade att det varit mycket få kvinnor under de första 75 åren. Det ändrade vi på, så under den här tiden har det endast varit kvinnor, ja i ärlighetens namn så smög det sig in en man i allra sista minuten!
Att tillhöra en koloniträdgård är att gemensamt delta i underhåll, att delta i styrelsen och andra grupper där det behövs folk. Men allt är inte bara arbete utan tid ska också ges till att roa sig. Så 1992 började vi att ha gökotta i samband med Kristi Himmelsfärds dag. Vi träffades kl 8 på morgonen, hade en kort andakt, som någon inbjuden präst höll i för att sedan fika i det ljuvliga vårvädret. Fast ibland var vårväder både kallt och regnigt. Tyvärr så blev det färre deltagare och till slut så avtog gökottan helt. 1998 började vi istället med sill/grill fest i början på juni för att fira försommaren, det var enbart de första åren som vi gjorde eld på grillplatsen och grillade korv m m. Numera har det blivit endast sill. Sedan har vi ju den obligatoriska surströmmingen i slutet av augusti. Vi har skaffat partytält för några år sedan, så oavsett väderleken har våra fester inte behövt ställas in. Apropå fester så firade koloniträdgårdar i Sverige sin 100 årsdag 1995. Vi uppmärksammade den dagen med att bjuda in Tomtebo på en sopplunch. Vår egen 80 årsdag firade vi inte utan istället beslöt vi oss att spara firandet till 90 år. Och nu är vi där!
En del underhåll är nödvändiga för att inte låta föreningen förfalla. I början av 2000 lades ut ett nytt bärlager på våra vägar inom området. Dyrt men nödvändigt eftersom inget gjorts sedan området flyttats från Fridhem. Stängslet är ett objekt som har åtgärdats bitvis. Men där behövs större åtgärder. Något för framtiden? 1998 kallades till en extra arbetsdag för att reparera gångstigen utanför föreningsstugan, som vi föregående år försökt åtgärda p g a den blivit alltför ”knagglig”, tyvärr så misslyckades det den gången. Men nu vid reparationen blev det perfekt och är det fortfarande efter sju års användning.
En av de större sakerna som diskuterats till och från under årens lopp har varit elen och äntligen beslöts att under maj månad 2005 skulle det monteras in mätare i de stugor som hade elkontrakt.
När man läser Gunnar Balgårds historik ser man att 1984 drabbades området av svartvinbärskvalster. 2002 var det dags igen. Det gick ut en skrivelse att angripna buskar skulle grävas upp och brännas. Många lotter hörsammade uppmaningen men tyvärr blev det buskar kvar som var angripna, vilket inte var bra eftersom sjukan sprider sig . I alla fall så beställdes nya buskar till våren 2003 och förhoppningsvis så kommer de att klara sig 10 -15 år framöver.
När jag sitter och läser igenom olika källor från de senaste 15 åren och pratar med ”gamla” kolonilott ägare så slår det mig att det är nästan inget år som det inte har hänt någonting. T ex att vi för några år sedan införde att våra befintliga gräsklippare endast skulle användas på de gemensamma gräsytorna. På den egna gräsmattan får man använda de handdrivna eller de elektriska klipparna. Också att vi nu har vägskyltar till våra större och mindre vägar inom området. Beslutet föregicks av förfrågan till lottägarna om förslag till vägnamn. Det kom in många fina förslag och de namn som var mest frekventa tog vi till oss. Så nu finns Åkroken, Violvägen, Rosvägen, Hallonstigen m fl på plats. På området har det byggts några stugor under de senaste åren. Nu är det bara tre lotter som står utan stugor. Vidare så diskuteras björkarnas vara eller icke vara inom området. Ett inte allt för lätt beslut alla gånger. Utanför stängslet har Skogssällskapet gallrat björkar för något år sedan och de har även inom området gallrat stora granar i skogsområdet. Där växer det snabbt igen och skulle nu behövas en ny gallring.
Livet går vidare på vårt 90-år gamla koloniområde och jag håller med föregående historieskrivare att man känner andakt när man tänker på alla odlares möda och hela den långa traditionen som finns bakom varje litet hallon som plockats under så många år.
Lycka och framgång fram till 100 års – dagen önskas Umeå koloniträdgårdsförening. Ett tack till Karlssons, stuga 25 – Vestmans, stuga 42 och Eva-Britt, stuga 45, som kom till min stuga med minnen om många händelser och färgstarka personer som funnit på kolonin samt fotografier från både området före Ersboda och sedan på nuvarande området."
______________________________________________
Ordföranden under 95 år
1917 – 1921 G Lagerquist
1922 – 1931 J A Karlsson (Kvarnbrink)
1932 – 1935 L A Lindquist
1936 – 1940 Birger Bergling
1941 – 1951 Albin Johansson
1952 – 1958 Gottfrid Högström
1959 – 1966 Sigvard Lundgren
1967 – 1968 Karl-Axel Karlsson
1969 – 1970 Knut Nilsson
1971 – 1982 Valter Lundgren
1983 – 1984 Bengt Hallberg
1985 – Folke Bäckström
1986 – 1987 Sonja Edblom
1988 – 1989 Tore Thimgren
1990 – 1991 Maria Pedersen
1992 - 1992 Gunnar Balgård
1993 – 1998 Annalisa Sörlin
1999 - 1999 Maria Grenholm
2000 – 2002 Majvor Hedman
2003 – 2006 Annalisa Sörlin
2007 - 2014 Jan Olsson
2015 - 2016 Marina Sommarlund
2017 Erland Dahlin
2018 Mikael Olsson
2019 - Christina Håkansson